Veni, vidi, vici! =
Jag kom, Jag såg , Jag segrade!
Med den ödmjuka inställningen intog jag pimpelarenan denna gång.
Ja, man kanske inte kan säga att jag intog arenan för jag var ju faktiskt inte ensam när vi majestätiskt gled fram i sjuglasvagnen bakom den mäktiga Grizzlyn. Det var ju vår egen Fiskechef som körde och Annmari och jag som njöt på vagnen i solens sken. När vi kom upp på åsen ovanför Pello-ettans is fick vi se att sjön redan var inmutad.
Mitt på den vita isen står en stilig karl och vinkar lite nonchalant till oss.
– Vadan detta?
– Har tävlingen redan startat?
– Har vi kört fel?
– Vem sjutton är det där?
– Nej, men det är ju herr Larsson i egen hög person som står å svajar i vinden.
För att detta inte ska missförstås måste tilläggas att det var en helfigurs-staty som någon rest upp mitt på isen till allas vår glädje.
Även Sebastian, en tidigare storfiskare stod där stolt, med sin granna fisk i famnen.
Vid tävlingens medelpunkt, det vill säga kaffeelden fanns all utrustning vi behövde för dagens äventyr.
Utrustning som transporterats dit av ivriga medhjälpare med sina hormonstinna skotrar.
Eldstaden var redan invigd, den hade använts för att fira Maria bebådelsedag dagen innan.
Det vill säga vi gräddade våfflor där på fredagen. Väldigt goda våfflor.
Johnny A hade huggit så mycket ved att vi hade kunnat bo kvar där hela vårsäsongen om vi velat!
Nu visade det sej att vi valt platsen för eldstaden i den enda grop som fanns på denna sjöstrand, så arbetsställningen var något som vårat skyddsombud inte var nöjd med.
Nåväl, eldar tändes och grytor sattes på värmning.
Kåtan sattes upp och borden dignade snart av en ansenlig mängd priser.
Skyltar skruvades fast och vattenhål borrades.
Det var aktivitet som i självaste tomtefabriken, ja nästan exakt som i tomtefabriken, för där var ju till och med självaste tomten!
Nej, förlåt, det var inte tomten, det var ju Fiskechefen.
Jag såg lite fel…
När klockan började närma sej 11.00 mullrade och bullrade det i skogen.
Å det var inte våra magar som lät även om vi började vara jättehungriga.
Det var dom första deltagarna som anlände, utrustade med borrar, linor, håvar, lyspirkar, snöskor, ekolod, krokar, flugspön, plastmaskar, strumpstickor och annat som kan vara bra att ha vid ett pimpelmästerskap i Porsisjöarna.
Som vanligt scannades prisbordet av och man kunde höra ett svagt mummel när alla försökte memorera var alla priser var placerade.
Ingalill skrev ut startkort och fiskekort och blyertspennorna avverkades på löpande band. Ibland var hon till och med tvungen be om avlösning när skrivkrampen satte in i dom frusna små fingrarna.
Cirka 120 ivriga pimpelfiskare gästade oss i år.
Carina skötte lotteriförsäljningen med glans och snart var nästan varenda lott såld.
Nu närmade sej klockan startskottet, det vill säga den var nästan 12.00 och flickorna i köket satte händerna för öronen för att invänta startbrölet.
Där kom det och det blev en fruktansvärd aktivitet på isen.
En schweizerost har bara en bråkdel av de hål som stackars Pello-ettan fick genomlida.
Flickorna fick var sitt hål framför ljugarbänken, där det enligt expertisen skulle finnas både stora och fula fiskar.
Det var inte sant, vi hade inte ens ett napp på en och en halv timme!
Rapporter utifrån isen gjorde gällande att ett antal fina ädelfiskar hade landats och att vissa tävlande hade tappat både krokar, blänken och förstånd.
Andra hade slagit sej på småfiske och den tredje kategorin satt mest och småmyste i det ganska fina vårvädret.
När Fiskechefen brölat än en gång för att tala om att tävlingen var slut, var det dags för inräkning.
Spännande!
Många nollor, men även många abborrar och rödingar.
Vem skulle så småningom stå som segrare?
Carina, Linn och jag räknade och protokollförde.
6 st, 2 st, 11st, 8 st, 4 st, 13st………..
När så alla lämnat in sina startkort stod det klart att:
Vinnare i ungdomsklassen var –
David Selberg
Vinnare i vuxenklassen var –
Benne Larsson
Grattis!
Efter det fick alla lyckliga lottköpare sin lön för mödan och sen var det äntligen MAT!!!
En delikat renskavsgryta med gräddsky och till det ett utsökt potatismos toppat med äkta smör.
Som kronan på moset (!) en klick med orientdressing och en krispig tunnbrödssmörgås.
Allt detta hade Conny, Björn, Annmari, Ingalill och Magdalena fixat medan den pampiga prisutdelningen ägt rum.
Vilket kockgäng!
Johnny kokade kaffe i stora sotiga kaffepannor, ett kaffe som avnjöts med flera olika sorters bakverk.
Även jag skulle koka kaffe, men det slutade med att en av kaffepannorna nu är utan lock!
Blir nog inte erbjuden det jobbet nästa år
När alla var mätta och även lite småbelåtna var det dags att kröna årets storfiskare!
Största fisken bland ungdomar –
Niklas Ståhl
Största fisken bland vuxna –
Pejje Nordqvist
Grattis!
Priserna var slöjdade av Olle Utsi och Gunnar Öhnbäck. Året till ära hade vi ett specialpris – en kniv som hade skänkts av Birger Fjellström.
Denna kniv skulle lottas ut bland alla deltagare i tävlingen och den lycklige vinnaren blev –
Henfrid Sedholm
Grattis!
När så lyckliga och även olyckliga tävlingsdeltagare började lämna isen utbröt nästa aktivitet. Allt ska rivas och transporteras hem igen.
Björn, Micke, Pejje, Conny, Johnny, Johnny plockade ner, packade ihop och tömde hela lägret på nolltid.
Denna eftermiddag slutade inte som brukligt med utvärdering kring elden, eftersom vi var både trötta, frusna och sotiga och önskade inget hellre än en varm och skön stuga att kliva in i.
Väl inne i stugvärmen kunde vi konstatera att det även detta år hade varit en härlig tävling med härliga tävlingsdeltagare.
Som förhoppningsvis var lika nöjda som vi var.
Jag hoppas vi ses nästa år igen och då kan jag lova: Veni, Vidi, Vici!
/Gunilla
inga bilder hittades