Porsimästerskapet 2010

Ja, så var cirkeln sluten, säcken ihopknytt, back to basic eller vad det kan heta.
Årets pimpeltävling tog nämligen plats på mytomspunna Tjuresape, sjön som var med i pimpeltävlingssammanhang första gången år 1999.
Det året som Grosshandlarns lilla Lovisa vann och till sin fars förtjusning valde en snusnäsduk i pris.

Denna sjö som kantas av björnspår, skoterspår och numera också restaurangspår.
Här samlades tävlingsstaben tidigt på lördagens morgon för att ställa i ordning allt inför årets drabbning.
Hela veckan före hade ivriga transportörer kört material, det vill säga priser, matvaror, ved och läskeblask i skytteltrafik och samtidigt både sladdat och bultat spåren för alla ivriga pimplare.
Och ivriga var namnet, redan vid halv elva, just när staben fått stärkande mat och kaffe i krävorna börjar de första ekipagen inta tävlingsarenan.
I lugnt tempo kommer de i rad in på sjön och fram till prisbord och kaffeeld.
Som vanligt gäller det att veta var vinsten, som man mest av allt önskar vinna, är placerad.
Vissa skriver minneslappar liknande ”vid södra bordets bakre kant intill grilltändarna och mellan oljedunkarna…”
Ja, ni förstår säkert.
Carina såg snabbt till att lotteriringen tog slut innan startsignalen skulle ljuda.

Detta år är dessutom ett år att skriva in i historieböckerna, detta år skulle herrarna sköta om utfodringen!
Ja, ni hörde rätt, flickorna fick ledigt från allt vad pastakok, skinsåstillverkning och potatismosvispande heter.
Med den påföljden att vi flickor går hela dagen med ett salig leende på läpparna och bara njuter.
Men framför allt: i år kan vi vara med och tokfiska som aldrig förr.

När Ingalill skrivit ca 140 startkort är tiden snart inne för start och precis som alla andra tävlande står vi beredda i avancerad startposition, liknande Usain Bolt när han ska springa 100 meter.
När brölet från fiskechefen ljuder över den tysta och koncentrerade skaran börjar ett intensivt borrande.
Annmari och jag hamnade mitt mellan två elitfiskare från Murjek så utgången är ju självklar, vi är på vinnarsidan!
Första vinsten kom genast.
Folke erbjuder sej att borra åt oss med sin motorborr, härligt!
Nästan omedelbart ser vi att på östra kanten av sjön börjar det sprattla på isen och nu blir vi ivriga!

Det hjälpte föga och vare sej vi eller elitfiskarna har ett enda napp, tills Annmari med beundransvärt lugn och där bara dom närmaste hann vara med, drar upp en stor grann röding!
Undertecknad får väldigt svårt att inte göra det vi vanligtvis gör när någon av oss får en fisk, det vill säga skrika och jubla.
För det här är tävling!
Vi håller en väldigt låg profil!

Några som inte höll en låg profil var gänget på Berras Grill och Restaurang.
Majestätiskt glidande kommer den mobila grillen farande och med ett fantastiskt handlag grillar Björn ”Bear” Salomonsson och Conny ”Biceps” Larsson hamburgare på sjuglasvagnens flak.
Restaurangchefen själv rattar dragfordonet som är en monstermaskin vid namn Grizzly.
Hamburgarna var gudomligt goda, bröden frasigt spröda och löken lagomt finhackad!
Tack för det!
Strax innan slutsignalen var det bara att konstatera att jag kommer INTE att vinna kosan i år heller.
Inte en fisk och inte ett napp.
Nu börjar invägning och inräkning.
Utan vare sej Monikas sakkunskap eller Carolas handfasta hjälp skulle detta klaras av.
Hur ska det gå?
Men som tur var kunde min lilla flickunge hjälpa till att räkna och notera och jag är helt övertygad att hon liksom sin moder inte tog emot en enda muta.
Det kan i och för sej bero på att ingen erbjöd oss någon sådan.
Medan Per och Annmari såg till att lotteriets vinster fick nya ägare fastslog vi resultatet som löd:

Vinnare ungdomsklassen – Johan Saari
Vinnare vuxenklassen – Thereze Gustafsson
Största fisken barn – Sebastian Emmoth
Största fisken vuxen – Bothilda Pedersen

Grattis!

Som eminent resultatförmedlare hade vi Stefan Stare som hjälp.
Tack så mycket, det var guld värt!

Å jag kan med säkerhet konstatera och meddela att den stoltaste och gladaste vinnaren av dom alla var Sebastian!
Jag kan tänka mej att hans mamma fick övertyga honom om att INTE ta med sej fisken när han skulle krypa till sängs den kvällen.

När allt detta var avklarat och dokumenterat kunde vi ta oss en kaffekopp vid elden och njuta av Annmari och Ingalills goda bakverk.
Mums, kakorna formligen smälte i munnen och smakade definitivt mer och mer och mer…
Tills fiskechefen kom och smällde mej på fingrarna och sa att nu fick det vara nog!

Trots att solen inte sken blev det här till ännu en strålande och minnesrik dag på en av Porsisjöarnas is och jag hoppas att vi ses nästa år igen!

/Gunilla

no images were found

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.