Porsimästerskapet i Pimpelfiske 2004

Lappland
Porsi Byalags Fiskevårdsförening
Jokkmokks Kommun

PORSIMÄSTERSKAPET I PIMPELFISKE 2004

En solig lördagsmorgon i slutet av april vaknade ett okänt antal människor i och runt Porsi med en enda tanke i huvudet: I dag ska jag bli Porsimästare i pimpelfiske. Sålunda stapplade dessa sömndruckna storfiskare ur sängen för att förbereda dagen in i minsta detalj. Ryggsäcken och eventuellt Scanbacken packades med allsköns fiskedon. Dock just ingen mat eftersom seden bjuder att Porsibyn alltid dukar upp ett dignande matbord att avnjuta efter väl förrättat värv. Nu äntligen bär det iväg med allehanda fordon, då i första hand med skoter, men även skidor, sjöplan, tandemcyklar syntes på parkeringen. (Detta är en hörsägen, såg ej själv till annat än två par skidor, någon enstaka Snotric och 2 eller 3 Ockelbo 600). Tävlingsledningen och bespisnings- personalen sitter vid den sotiga kaffepannan och njuter av solsken och skotermuller, efter att ha förberett detta evenemang minutiöst. Var dom befinner sej??? Jo på Pellokis 2:ans is!
Deltagarna visade sig komma från när och fjärran, dvs. från stationssamhället Murjek, tätorten Vuollerim och även från kyrkostaden Jokkmokk. T.o.m. metropolen Bodträskfors var representerade av både två- och fyrbenta fiskeentusiaster. Jag får i förväg be så hemskt mycket om ursäkt om jag förbisett några tävlingsinriktade individer. T.ex. Kirtikborna! Många tävlande anländer flera timmar innan start för att muta in sitt område på sjön och för att, framför allt, drömmande få beundra prisbordet. Ett prisbord som det inte finns motstycke till någon annanstans. Skoter efter skoter rullar in på tävlingsbanan och funktionärerna har fullt upp med att hitta plats åt alla på isen. Ett tag fanns idén att de tävlande skulle sitta i knä på varandra och dela hål (pimpelhål, alltså). Detta komplicerades av att de flesta damer naturligtvis skulle vilja sitta i Rolfs knä… idén förkastades i och med detta! När alla så småningom hittat ett eget hål började spionerandet på grannens agn. Somliga använder maggot, röda, gula blå, gröna, prickiga, randiga och även rutiga. Andra använder specialdresserade daggmaskar som sågs kunna hoppa av kroken, leta upp och strypa fisken, släpa den tillbaka till kroken, haka fast den och därefter påkalla spöhållarens uppmärksamhet genom ivrigt ryckande i snöret! De finns även de som anser att krokar är onödiga, de s.k. djurvännerna, som istället knyter fast bitar av korv och ost och som likt ett flytande smörgåsbord utfordrar de små liven. Startraketen sköts upp exakt kl. 12:00 och ett hundratal tävlande släppte ned sina vackra pirkar till abborrarnas förtjusning. Tystnaden lägrade sig över sjön, alla spanar och lyssnar om något förtjust skrik råkar passera någons annars så förslutna läppar. Inte ett ljud hörs, bara maggotens prasslande i spånet.

Solen värmer nu så rejält att klädtrasorna börjar avlägsnas en efter en. Bara armar, vader och en och annan mage lyser ikapp med den vita snön. Och uppmärksamheten över fisket försvinner helt plötsligt en stund! Efter första timmens fiskande börjar de mindre tävlingsinriktade deltagarna sucka: Nu ids ja int nå mer, ja är hungri, å törsti! Även uttryck som: Åååhhh vad varmt, j….ar den släppte och ge f….n i mitt hål hördes. Här och där kunde man dock avläsa belåtna miner och höra försiktiga glädjetjut! När så slutsignalen gick släppte all återhållsamhet och jublet visste inga gränser, en del jublade för att maten nalkades och en del för att daggmasken verkligen hade utfört sitt arbete. Den av Porsi by licensierade fiskekontrollanten hade nu fullt upp med att väga, mäta och räkna abborrar, rödingar och annat blött som fångats. Omutbar som han alltid varit tillkännagav han att vinnare i juniorklassen var: Niklas Siljelöf! Publikens jubel! Och i vuxenklassen: Arvid Ingebrigtsen! Mer jubel! När dessa två mästare avnjutit applåder och hurrarop fick de gå lös på det enorma prisbordet. Och sedan var det alla vi andra pristagares tur, och det tog sin tid innan det hade klämts och känts och funderats och slutligen valts ett passande föremål att frakta hem.
Och nu äntligen får vi ställa oss i matkön! Ca 120 hungriga kämpar äter tjärvedskokad pasta med gjutjärnsstekt skinksås, delikat! Inte nog med det: Åses ljuvliga bakverk till kaffet var som första pris till oss alla! Som vanligt avslutades denna underbara vårdag med en stunds samkväm runt elden, där sanningsenliga fiskeanekdoter berättades till dess månen steg upp bakom torrfurans nakna grenar. Måtte denna tradition fortsätta länge än…
Gunilla A

no images were found

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.