Aktuellt

Tredje gången gillt

Något historiskt har inträffat, något helt unikt, något som aldrig tidigare har skett i Porsiskogarnas rike.
En sjö, en magisk sjö, en sjöarnas Rolls Roys har fått stå som värd för TREDJE gången i Porsimästerskapens historia!
Det har aldrig hänt förr, detta måste vara det tecken som jag har väntat på – tredje gången gillt!
I år vinner jag!
TJURESAPE –HERE I COME!
Efter att ha blivit skjutsad uppför Porsibergets mäktiga sluttning av en chaufför av världsklass anländer jag nu till platsen för det stora slaget.
Platsen där mästarnas mästare bland pimpelfiskare ska koras.
Platsen där mästarnas mästare bland pimpelfiskare ska tampas med gigantiska bestar. (Nu talar jag inte om tävlingsledningen!)
Platsen där mästarnas mästare bland pimpelfiskare ska glänsa och glimma likt fjällen på en mört.
Arbetslaget pilar som turboladdade myror runt eldstad, prisbord, anslagstavlor, matgrytor, vedyxor, vattenhinkar och kaffepannor.
Precis som tidigare år alltså, förutom att Fiskechefens mustasch har vuxit lite mer vilt och vackert dom senaste 12 månaderna.
När kaffepanna nummer ett är redo att avnjutas anländer även tävlingsekipage nummer ett.
Det anländer ut på sjön under den vackra och inspirerande banderollen som är det allra första som deltagarna får skåda.
Nästa fägring att upptäcka är en stilig herre som stolt och rak i ryggen talar om att fiske är förbjudet!
Nåja, det är fort glömt och nu infaller den sedvanliga inspektionen av prisbordet.
Som vanligt ett fantastiskt urval av priser, inköpta och skänkta och som tydligen är välkänd över hela socknen.
Här får jag nu ta tillfället i akt och erkänna, bekänna och framförallt skämmas.
Det är nämligen undertecknad som skrivit upp alla generösa sponsorer på ett av anslagen på affischtavlan.
Men jag glömde – JOHNNYS SKOTER och MATTSSONS SKOTER!
Så Johnny och Anita, Anders och Anneli – jag ber tusen gånger om ursäkt för denna fadäs!
Hade önskat att jag hade kunnat skylla på någon, men jag kan inte ens lägga ansvaret på Fiskechefen!

Förlåt!

Porsimasterskapet2012
Porsibaren

Klockan börjar närma sej tolvslaget och snart är det alldeles tyst på denna vackra sjö, så tyst som det bara kan vara när… (lämnar det där öppet till läsaren att fylla i!)
Helt plötsligt ljuder signalen som betyder att nu får borren börja arbeta och fisket påbörjas.
De cirka hundra tävlingsdeltagarna kastar mask, maggot, jokkmokks-korv och en och annan krok ner i de nyborrade hålen.
Det dröjer inte länge innan första fisken sprattlar på isen.
Å det var inte jag som fick den.
Men än lever hoppet kvar!
Vi får rapport om att ännu en par granna fiskar har landats på isen.
Å det var inte jag som fick dom heller!
När det är en halvtimme kvar av tävlingstiden börjar mattrossen dra sej närmare grytor och kastruller och jag kan återigen konstatera – jag vann inte i år heller!
Nåja, det glömmer vi snabbt och istället börjar vi sätta fart på pastan och skinksåsen som ska bjudas efter prisutdelning och lottdragning.
Annmari, Ingalill och Pejje sköter eldning och matlagning och dom blandar och rör och fyller på hemliga ingredienser.
Undertecknad råkar springa förbi och få sej ett litet smakprov och det smakar himmelsk gott!

Där ljöd signalen för att tävlingen av avslutad och nu strömmar alla tävlande fram till invägning och inräkning
Innan resultaten av tävlingen tillkännagavs skulle lotterierna avslutas och vinnare dras.
I år var ena lotteriet ett hantverkslotteri, med alster av Runa Paulsson, Annmari Johansson och Ingalill Stare. Alla priser hemligt inslagna i vackert papper vilket gjorde oss som inte vann väldigt nyfikna och frustrerade! Så jag hoppas att alla som vann dessa vackra saker genast hör av sej till oss andra och berättar!

Så var tävlingsresultatet klart och prisutdelningen kan börja.
Carola sköter detta med glans.
Resultatet lyder som följer:
Vinnare vuxen – Håkan Hjärtström
Största fisken vuxen – Sanna Lindström
Eftersom ingen i ungdomsklassen fick någon fisk, fick vi lotta ut priserna bland dom tappra och ivriga tävlingsdeltagarna.
Vinnare barn – Ella Hansson
Vinnare av kosan – Casper Lindqvist
Grattis alla vinnare!
Som lite extra rolig fakta kan vi berätta att den största fisken som Sanna fick var en sik!
Priserna är slöjdade av Olle Utsi och Gunnar Önbäck.
Ett bonuspris i form av en kniv av Birger Fjällström fanns också att vinna.
Vinnaren drogs bland alla startkorten och den lyckliga blev Carola Mattsson.
När alla fått chansen att välja och vraka från prisbordet var det så dags för den efterlängtade maten!
Den ljuvliga pastan med skinksås som stått och puttrat så läckert över elden slevades upp i skål efter skål efter skål…
Å det breddes tunnbrödsmackor i värsta tomtefabrikstempo och jag är övertygad att Fiskechefen var stoltare än den stoltaste tupp!
Som om det inte var nog – till kaffet fick vi avnjuta underbara bakverk som bakats av Åse Ingebrigtsen och Runa Mattsson!
Himmelskt gott!
Å samtidigt strålade solen över oss från en nästan klarblå himmel!
Kan det bli bättre?
För att få veta det måste ni komma tillbaka nästa år igen!
Tack alla för att ni kom till denna sjöarnas Rolls Roys och förgyllde vår tillvaro!

/Gunilla

 

Bilder från detta finns under fotoalbum

Veni, vidi, vici! =
Jag kom, Jag såg , Jag segrade!

Med den ödmjuka inställningen intog jag pimpelarenan denna gång.
Ja, man kanske inte kan säga att jag intog arenan för jag var ju faktiskt inte ensam när vi majestätiskt gled fram i sjuglasvagnen bakom den mäktiga Grizzlyn. Det var ju vår egen Fiskechef som körde och Annmari och jag som njöt på vagnen i solens sken. När vi kom upp på åsen ovanför Pello-ettans is fick vi se att sjön redan var inmutad.
Mitt på den vita isen står en stilig karl och vinkar lite nonchalant till oss.
– Vadan detta?
– Har tävlingen redan startat?
– Har vi kört fel?
– Vem sjutton är det där?
– Nej, men det är ju herr Larsson i egen hög person som står å svajar i vinden.
För att detta inte ska missförstås måste tilläggas att det var en helfigurs-staty som någon rest upp mitt på isen till allas vår glädje.
Även Sebastian, en tidigare storfiskare stod där stolt, med sin granna fisk i famnen.

Vid tävlingens medelpunkt, det vill säga kaffeelden fanns all utrustning vi behövde för dagens äventyr.
Utrustning som transporterats dit av ivriga medhjälpare med sina hormonstinna skotrar.
Eldstaden var redan invigd, den hade använts för att fira Maria bebådelsedag dagen innan.
Det vill säga vi gräddade våfflor där på fredagen. Väldigt goda våfflor.
Johnny A hade huggit så mycket ved att vi hade kunnat bo kvar där hela vårsäsongen om vi velat!
Nu visade det sej att vi valt platsen för eldstaden i den enda grop som fanns på denna sjöstrand, så arbetsställningen var något som vårat skyddsombud inte var nöjd med.
Nåväl, eldar tändes och grytor sattes på värmning.
Kåtan sattes upp och borden dignade snart av en ansenlig mängd priser.
Skyltar skruvades fast och vattenhål borrades.
Det var aktivitet som i självaste tomtefabriken, ja nästan exakt som i tomtefabriken, för där var ju till och med självaste tomten!
Nej, förlåt, det var inte tomten, det var ju Fiskechefen.
Jag såg lite fel…
När klockan började närma sej 11.00 mullrade och bullrade det i skogen.
Å det var inte våra magar som lät även om vi började vara jättehungriga.
Det var dom första deltagarna som anlände, utrustade med borrar, linor, håvar, lyspirkar, snöskor, ekolod, krokar, flugspön, plastmaskar, strumpstickor och annat som kan vara bra att ha vid ett pimpelmästerskap i Porsisjöarna.
Som vanligt scannades prisbordet av och man kunde höra ett svagt mummel när alla försökte memorera var alla priser var placerade.
Ingalill skrev ut startkort och fiskekort och blyertspennorna avverkades på löpande band. Ibland var hon till och med tvungen be om avlösning när skrivkrampen satte in i dom frusna små fingrarna.
Cirka 120 ivriga pimpelfiskare gästade oss i år.
Carina skötte lotteriförsäljningen med glans och snart var nästan varenda lott såld.
Nu närmade sej klockan startskottet, det vill säga den var nästan 12.00 och flickorna i köket satte händerna för öronen för att invänta startbrölet.
Där kom det och det blev en fruktansvärd aktivitet på isen.
En schweizerost har bara en bråkdel av de hål som stackars Pello-ettan fick genomlida.
Flickorna fick var sitt hål framför ljugarbänken, där det enligt expertisen skulle finnas både stora och fula fiskar.
Det var inte sant, vi hade inte ens ett napp på en och en halv timme!
Rapporter utifrån isen gjorde gällande att ett antal fina ädelfiskar hade landats och att vissa tävlande hade tappat både krokar, blänken och förstånd.
Andra hade slagit sej på småfiske och den tredje kategorin satt mest och småmyste i det ganska fina vårvädret.
När Fiskechefen brölat än en gång för att tala om att tävlingen var slut, var det dags för inräkning.

Spännande!
Många nollor, men även många abborrar och rödingar.
Vem skulle så småningom stå som segrare?
Carina, Linn och jag räknade och protokollförde.
6 st, 2 st, 11st, 8 st, 4 st, 13st………..
När så alla lämnat in sina startkort stod det klart att:

Vinnare i ungdomsklassen var –
David Selberg

Vinnare i vuxenklassen var –
Benne Larsson

Grattis!

Efter det fick alla lyckliga lottköpare sin lön för mödan och sen var det äntligen MAT!!!
En delikat renskavsgryta med gräddsky och till det ett utsökt potatismos toppat med äkta smör.
Som kronan på moset (!) en klick med orientdressing och en krispig tunnbrödssmörgås.
Allt detta hade Conny, Björn, Annmari, Ingalill och Magdalena fixat medan den pampiga prisutdelningen ägt rum.
Vilket kockgäng!
Johnny kokade kaffe i stora sotiga kaffepannor, ett kaffe som avnjöts med flera olika sorters bakverk.
Även jag skulle koka kaffe, men det slutade med att en av kaffepannorna nu är utan lock!
Blir nog inte erbjuden det jobbet nästa år
När alla var mätta och även lite småbelåtna var det dags att kröna årets storfiskare!

Största fisken bland ungdomar –
Niklas Ståhl

Största fisken bland vuxna –
Pejje Nordqvist

Grattis!

Priserna var slöjdade av Olle Utsi och Gunnar Öhnbäck. Året till ära hade vi ett specialpris – en kniv som hade skänkts av Birger Fjellström.
Denna kniv skulle lottas ut bland alla deltagare i tävlingen och den lycklige vinnaren blev –
Henfrid Sedholm

Grattis!

När så lyckliga och även olyckliga tävlingsdeltagare började lämna isen utbröt nästa aktivitet. Allt ska rivas och transporteras hem igen.
Björn, Micke, Pejje, Conny, Johnny, Johnny plockade ner, packade ihop och tömde hela lägret på nolltid.
Denna eftermiddag slutade inte som brukligt med utvärdering kring elden, eftersom vi var både trötta, frusna och sotiga och önskade inget hellre än en varm och skön stuga att kliva in i.
Väl inne i stugvärmen kunde vi konstatera att det även detta år hade varit en härlig tävling med härliga tävlingsdeltagare.
Som förhoppningsvis var lika nöjda som vi var.

Jag hoppas vi ses nästa år igen och då kan jag lova: Veni, Vidi, Vici!

/Gunilla

inga bilder hittades

Läs Irenés artikel om fisket från porsisjöarna.

Artikeln kommer från tidsskriften Allting om Jokkmokk, utgavs 2010 

 

Porsifjällen – ett lättillgängligt paradis för fiskeintresserade

Ja, så var cirkeln sluten, säcken ihopknytt, back to basic eller vad det kan heta.
Årets pimpeltävling tog nämligen plats på mytomspunna Tjuresape, sjön som var med i pimpeltävlingssammanhang första gången år 1999.
Det året som Grosshandlarns lilla Lovisa vann och till sin fars förtjusning valde en snusnäsduk i pris.

Denna sjö som kantas av björnspår, skoterspår och numera också restaurangspår.
Här samlades tävlingsstaben tidigt på lördagens morgon för att ställa i ordning allt inför årets drabbning.
Hela veckan före hade ivriga transportörer kört material, det vill säga priser, matvaror, ved och läskeblask i skytteltrafik och samtidigt både sladdat och bultat spåren för alla ivriga pimplare.
Och ivriga var namnet, redan vid halv elva, just när staben fått stärkande mat och kaffe i krävorna börjar de första ekipagen inta tävlingsarenan.
I lugnt tempo kommer de i rad in på sjön och fram till prisbord och kaffeeld.
Som vanligt gäller det att veta var vinsten, som man mest av allt önskar vinna, är placerad.
Vissa skriver minneslappar liknande ”vid södra bordets bakre kant intill grilltändarna och mellan oljedunkarna…”
Ja, ni förstår säkert.
Carina såg snabbt till att lotteriringen tog slut innan startsignalen skulle ljuda.

Detta år är dessutom ett år att skriva in i historieböckerna, detta år skulle herrarna sköta om utfodringen!
Ja, ni hörde rätt, flickorna fick ledigt från allt vad pastakok, skinsåstillverkning och potatismosvispande heter.
Med den påföljden att vi flickor går hela dagen med ett salig leende på läpparna och bara njuter.
Men framför allt: i år kan vi vara med och tokfiska som aldrig förr.

När Ingalill skrivit ca 140 startkort är tiden snart inne för start och precis som alla andra tävlande står vi beredda i avancerad startposition, liknande Usain Bolt när han ska springa 100 meter.
När brölet från fiskechefen ljuder över den tysta och koncentrerade skaran börjar ett intensivt borrande.
Annmari och jag hamnade mitt mellan två elitfiskare från Murjek så utgången är ju självklar, vi är på vinnarsidan!
Första vinsten kom genast.
Folke erbjuder sej att borra åt oss med sin motorborr, härligt!
Nästan omedelbart ser vi att på östra kanten av sjön börjar det sprattla på isen och nu blir vi ivriga!

Det hjälpte föga och vare sej vi eller elitfiskarna har ett enda napp, tills Annmari med beundransvärt lugn och där bara dom närmaste hann vara med, drar upp en stor grann röding!
Undertecknad får väldigt svårt att inte göra det vi vanligtvis gör när någon av oss får en fisk, det vill säga skrika och jubla.
För det här är tävling!
Vi håller en väldigt låg profil!

Några som inte höll en låg profil var gänget på Berras Grill och Restaurang.
Majestätiskt glidande kommer den mobila grillen farande och med ett fantastiskt handlag grillar Björn ”Bear” Salomonsson och Conny ”Biceps” Larsson hamburgare på sjuglasvagnens flak.
Restaurangchefen själv rattar dragfordonet som är en monstermaskin vid namn Grizzly.
Hamburgarna var gudomligt goda, bröden frasigt spröda och löken lagomt finhackad!
Tack för det!
Strax innan slutsignalen var det bara att konstatera att jag kommer INTE att vinna kosan i år heller.
Inte en fisk och inte ett napp.
Nu börjar invägning och inräkning.
Utan vare sej Monikas sakkunskap eller Carolas handfasta hjälp skulle detta klaras av.
Hur ska det gå?
Men som tur var kunde min lilla flickunge hjälpa till att räkna och notera och jag är helt övertygad att hon liksom sin moder inte tog emot en enda muta.
Det kan i och för sej bero på att ingen erbjöd oss någon sådan.
Medan Per och Annmari såg till att lotteriets vinster fick nya ägare fastslog vi resultatet som löd:

Vinnare ungdomsklassen – Johan Saari
Vinnare vuxenklassen – Thereze Gustafsson
Största fisken barn – Sebastian Emmoth
Största fisken vuxen – Bothilda Pedersen

Grattis!

Som eminent resultatförmedlare hade vi Stefan Stare som hjälp.
Tack så mycket, det var guld värt!

Å jag kan med säkerhet konstatera och meddela att den stoltaste och gladaste vinnaren av dom alla var Sebastian!
Jag kan tänka mej att hans mamma fick övertyga honom om att INTE ta med sej fisken när han skulle krypa till sängs den kvällen.

När allt detta var avklarat och dokumenterat kunde vi ta oss en kaffekopp vid elden och njuta av Annmari och Ingalills goda bakverk.
Mums, kakorna formligen smälte i munnen och smakade definitivt mer och mer och mer…
Tills fiskechefen kom och smällde mej på fingrarna och sa att nu fick det vara nog!

Trots att solen inte sken blev det här till ännu en strålande och minnesrik dag på en av Porsisjöarnas is och jag hoppas att vi ses nästa år igen!

/Gunilla

inga bilder hittades

Kalsokträsk klockan 09.17,
lördagen den 28e mars.
Luften dallrar av förväntan, fåglarna är alldeles stumma och inte en maggot är säker denna dagen, den största dagen av alla dagar i vinterfiskekalendern – PIMPELMÄSTERSKAPET i Porsifjällen!
Ett mästerskap som förberetts i veckor, bara den senaste veckan har utrustning transporterats i skytteltrafik av överhettade skotrar och svettiga chaufförer.
Snacka om att arrangörerna var rädda för att snön skulle hinna smälta på grund av dessa transpirerande arbetssamma människor.
Undertecknad kan tyvärr inte ta åt sej äran det minsta av denna aktivitet, på grund av arbete på det underbara biblioteket och en ovanligt aggressiv och envis latmask som har parkerat i ryggraden.

Men denna morgon då var även jag på plats, för att åtminstone kunna ge goda råd, både gällande arrangemanget, matlagningen, sekretariatet, regler för fisket, utdelande av arbetsuppgifter och dylikt.
Nu visade det sej att det behövdes inte – fiskechefen hade ALLT under kontroll!
Lilla tältkåtan restes, eldar tändes, vattenhål borrades, kaffe kokades, prisbord dukades, murrikkan monterades, grytor fylldes, affischer sattes upp…
Ja, det var samma effektivitet som i jultomtens verkstad, fast med en fiskechef istället för tomte och små söta flickor istället för tomtenissar

Första ekipagen rullar in cirka en halvtimme före start, ivrigt spanande över isen för att försöka känna av var dom största fiskarna står och hänger.
Startkort löses av Ingalill och Olov och sen når kaffedoften till deras känsliga luktorgan.
Efter kaffet och en titt på prisbordet sprider tävlingsdeltagarna ut sej på isen för att vänta på startsignalen.
I år får ingen borra ens det minsta hål i isen innan startsignalen gått så tystnaden är total just innan tolvslaget, till och med tävlingsstaben kör med teckenspråk för att inte störa koncentrationen.
Så kör då äntligen tävlingen igång.
Handjagare och motorisborrar perforerar isen i en rasande fart.
Välputsade blänken och nyvässade krokar kastas ner i hålen, somliga utan att vara fastknytta i fiskelinan!
Ni som var med i fjolårets tävling på Dövattnet kommer kanske ihåg fenomenet som uppstod direkt efter att krokarna doppats i vattnet – fiskarna sprutade upp ut hålen!
Vis av denna upplevelse kunde vi se att vissa av tävlingsdeltagarna hade utrustat sej med särskilda säkerhetsdetaljer såsom: skor med stålhätta, hjälm med visir, suspensoar, hörselkåpor, spikklubba och lysraketer.

Även i år stod vi och smörade mjukkakor när startskottet gått.
Linda hjälpte oss som tur var, för det var inte lite mackor som skulle smöras, ca 200 stycken minsann. En stor del av dom bröden hade Birgitta Larsson bakat och det kan jag säga, lyckliga dom som hann få av dom delikata bakverken!
Sen blev det tid för lite tävlingsfiske även för oss, fast fångsten var inte mycket att tala om, jag hade faktiskt inte ens ett napp.
Tiden går ju som bekant väldigt fort när man har trevligt och hips vips var det bara en halvtimme kvar till slutsignalen.
Då kunde man se att av alla dessa cirka 170 tävlande började några få se väldigt nöjda ut medan andra desperat började agna med korv, fläsk, prinsesstårta och liknande för att kunna få bli den som står som segrare denna ljuvliga solskensdag!
Enligt två oberoende kontrollanter sas antalet skotrar uppgå till 114 stycken, snacka om att det var mycket pengar parkerat på isen!

Slutsignalen ljuder och krokar och pirkar vevas upp ur hålen och nu är det spännande, VEM kommer att vinna?!!
Carola och undertecknad har även i år fått förtroendet att mäta, väga, krama och räkna in alla fiskar.
Med en ny uppfinning, konstruerad av någon i Carolas umgänge gick nu inräkningen av fisk förfärligt smidigt.
Vi kunde snabbt konstatera att fångsten inte var lika stor som tidigare nämnda år i Dövattnet, det var många nollor i protokollet.
När vi efter noggrant utfört arbete räknat ihop resultatet såg det ut som sådant:

Vinnare i ungdomsklassen med 2 fiskar: Casper Lindqvist
Vinnare i vuxenklassen med 3 fiskar: Isak Sandling

Största fisken undom: Casper Lindqvist
Största fisken vuxen : Bodhilda
Dessa två fick var sin underbar kosa, slöjdad av Olle Utsi

Två specialpris, knivar slöjdade av Dage Enberg, gick till bästa tjej respektive kille i ungdomsklassen, det vill säga:
Casper Lindqvist
Lia Ulvebrink

Ytterligare ett specialpris,
en ring Jokkmokkskorv delades ut till DAGENS NOLLA: Peter Lindström

GRATTIS!
Peter
När dessa storfiskare fått motta publiken jubel var det dags för alla oss andra pristagare att få komma fram och välja från det digra prisbordet.
Carola såg till att tempot var ganska högt, man hann alltså inte stå och välja allt för länge och bordet tömdes snabbt.
Efter det lottdragning och äntligen MAT!
Utsökt murrikkastekt renskav med tjärvedskokat potatismos och en ljuvlig dressing hade Ingalill, Annmari, Anita, Magdalena och säkert någon jag glömt (förlåt) lagat till medan jag och Carola fått glänsa med alla elitfiskare kring prisutdelningen.
Serverade på löpande band gjorde: Micke med renskavet, Gunilla med potatismoset, Carola med dressingen och tyvärr var bordet så långt så jag såg inte vem som stod för läskeblaskutskänkningen längst bort på hörnet.
Som kronan på verket fick vi Ingalills delikata bakverk till efterrätt, vilken avslutning!

När alla var nöjda och glada och började dra sej hemåt efter ännu ett stordåd i Porsibyns fiskevatten började vi plocka ihop all utrustning för transport ner till byn.
Själv tror jag att jag faktiskt rengjorde en gryta (!), arbetsam som jag är och när jag vände mej om efter väl uträttat verk var hela tävlingsarenan nedmoterad och lastad på kälkar!
Vilka fantastiska arbetsmyror det finns, Johnny, Björn, Micke A, Crille, Fiskechefen själv plus alla som är nämnd i matlaget! Nu har jag säkert glömt någon igen! (Förlåt)

Tack för ännu en härlig fisketävlingsdag, jag hoppas vi ses igen nästa år!

/Gunilla

inga bilder hittades

Nu har det gått ett år igen. Tänk vad tiden går fort numera och ändå sägs det att den ska gå sakta när man väntar och längtar efter något roligt. Å väntat och längtat efter den här dagen har vi gjort! Det är inte Nobeldagen, inte någon futtig Guldbaggegala och inte inlämningsdagen för självdeklarationen. Nej det är dagen då Porsimästerskapet i pimpelfiske går av stapeln.

Undertecknad har inte sovit en blund natten före detta evenemang och det beror inte bara på att jag legat och tränat på tack-talet jag ska hålla när jag vunnit KOSAN för största fisken utan även för att jag fått en ny arbetsuppgift i år.
Jag ska vikariera för allas vår Monika ”Monkan” Engfors! Hur ska det gå? Tur att Carola har varit med förr och kan bidra med gedigen erfarenhet och kunskap på detta område.

I år befinner vi oss på den sjö som hittills röstats fram som den populäraste av alla ljuvliga pärlor i Porsiskogarna, det vill säga Dövattnet.
Eftersom arbetslaget förberett allt som gått dagen före, (dock inte själva pimpelfiskandet) ska vi nu få igång kaffe och matelden, duka upp prisbordet, lasta fram den goda maten som Annmari och Runa omsorgsfullt ”förlagat” hemma. Sen behövde vi lite kaffe som Anita fixade och en liten paus innan allt drar igång.
Å nu hör vi dom! Dom första maggotstinna tävlingsdeltagarna rullar in med ett bedövande vrål. Eller om det var pimpelgeneralen som vrålade att vi skulle hålla händerna borta från Åses härliga fikabröd! I alla fall får Ingalill fullt upp med att skriva startkort, till gamla och unga, till skäggiga och välrakade, till skidåkare och lokförare. Pennan glöder och svetten lackar i hennas panna och när allt är klart räknar hon till 145 startkort! Då infinner sej nästa fråga: räcker maten?
1 vildsvinsgalt, 1 skottkärra pasta, purjolök, chilisås………………

Efter att alla deltagare hittat det perfekta området för hålborrning kommer det sedvanliga lugnet före stormen. Man spanar på grannens utrustning (pimpelutrustning alltså) har han/hon något nytt revolutionerande på gång? Vad gömmer sej under skoterdynan? Må inte denne konkurrent få större fiskar än jag! Strax innan tolvslaget hör man hur motorisborrarna börjar morra hotfullt och när sirenen som signalerar START ljuder, fylls luften av ett öronbedövande surr. Å då var vi flickor i staben alldeles tysta!
Eftersom tävlingen skulle hålla på i två timmar gjorde sej inte smörgåssmörar-flickorna någon brådska utan tillverkade färdigsmörade mackor i godan ro. Då såg vi hur Inger fick en stor grann röding nästan direkt hon släppte ned pirken. Smörknivarna kastades all världens väg, nu måste vi vara med! Vars är pimpelgrejorna? Medan jag rotade i Bamse-pulkan efter spöet hörde jag hur sorlet på isen ändrade karaktär, från att ha varit överraskande glatt till att bli mer panikartat. Orsaken till det förstod jag när jag vände mej om. Det måste ha blivit något sorts undertryck i isen när alla började borra samtidigt för nu formligen sprutade fiskar upp ur hålen. Stora rödingar med feta bukar, ondsinta öringar med gula ögon och ettriga abborrar med vassa fenor. Folk kastade sej i skydd bakom det som fanns till hands. Bakom skotrar, kälkar, 12 ungar sökte skydd bakom fiskechefen, två damer satte sej i Roffes knä och ett okänt antal satt högt uppe i talltopparna. Men efter ca 20 minuter eller kanske en halvtimme lugnade det ner sej på isen och folk kunde krypa upp och ner och fram från sina gömställen och fortsätta fisket. Det vill säja, inte dom två damer som satt sej i Roffes knä, dom ville sitta kvar!
Nu kan jag ha överdrivit något, men ganska nära sanningen var jag i alla fall.

Dessa två tävlingstimmar gick så ovanligt fort att vi hemliga, tysta observatörer inte hann runt isen för att kolla teknik och resultat bland de tävlande. Därför måste alla som höll till vid eldstaden, på Kurts ställe, vid bäcken och de mitt emot mat och pris-området höra av sej och berätta i detalj hur tävlingen gått!

När tutan ljöd att tiden var ute fick jag en obehaglig överraskning: Jag har inte fått nån fisk = jag kommer inte att vinna kosan! Å jag som övat så på mitt tack-tal.

Så kommer då den riktigt stora utmaningen, för nu ska jag ju axla Monikas uppgift: att inväga, utmäta och räkna fisken. Men jag gör det lätt för mej, jag lämnar det stora ansvaret till Carola, jag är ju faktiskt bara en rookie än.

När vi efter alla konstens regler kontrollerat all fångst kunde vi konstatera att vi har en kvinnlig vinnare i vuxenklassen i år:
Thereze Gustafsson, med 5 fiskar. Grattis!

Ungdomsklassen vanns av:
John Larsson med 3 fiskar. Grattis!

Största fisken i ungdomsklassen fick:
Niclas Siljelöf Grattis!

Största fisken i vuxenklassen fick:
Kjell-Ali Wallin Grattis!

När dessa storfiskare fått sina priser var det dags för den stora massan att i tur och ordning få välja och vraka från det som vanligt digra prisbordet.
Många hade nog beslutsångest över vilket pris som skulle bärgas hem, men efter hand var alla nöjda. Så kunde även lotteriet avklaras och efter det var det dags för en välbehövlig matrast!
Det gjutjärnsstekta vildsvinet och den tjärvedskokade pastan som Gunmari och Magda serverade smakade ljuvligt. Å till efterrätt kunde vi äntligen få avnjuta kaffe å Åses fantastiska bakverk.

En efter en troppade slutkörda fiskare av hemåt och nu väntade bara att montera ner hela tävlingslägret. Fiskechefen, Johnny, Krille, Mats och säkert någon jag glömt hjälptes åt att riva kåtan, borden och bänkarna som transporterades ner till byn av Sture och Kerstin. Lars lastade sin kälke full med olika tillbehör som också behövde skjuts nerför berget. Magda å vi andra flickor stökade undan matlagningsutrustningen. Johnny skrapade ihop det sista som blivit kvar å lastade på sin timmerdoning å så var det roliga slut!

Björn, Joel, Johan och Per såg till att den ved som blev kvar klyvdes och värmde oss som blev kvar på denna härliga plats. Där kunde vi nu sitta i lugn och ro vid bakvalen och utvärdera en toppendag i fiskens tecken.

Må ni alla fiskare komma tillbaka nästa år och förgylla vår tradition!

/Gunilla Almqvist

inga bilder hittades

Ännu ett år har gått och här står vi nu inför den mest krävande tävlingsinsatsen någonsin, då inräknat VM i friidrott, vinter-OS, Dakar rallyt, Tjejvasan och Vårruset.

Nu ska den största av de största koras; segraren i Porsimästerskapets pimpeltävling!
En tävling som bokstavligt och bildligt höll på att blåsa bort. Ty dagen och kvällen innan det stora evenemanget skulle gå av stapeln tog vindbyar tag i både tältkåta, skyltställ och ballonger.
Vissa saker blåste bara omkull medan andra saker följde med vinden mot nya okända mål.

Så kom då denna efterlängtade morgon, när agnarna skulle skiljas från vetet.
Tävlingsledningen var på plats i gryningen och påbörjade det digra arbetet med att reparera vindens härjningar, få upp matlagnings och myseldar, duka upp det som vanligt digra prisbordet m.m.
Prisborden borde det heta eftersom priserna var så många att hela Hällberget skymdes.
Redan innan klockan slagit elva rullar de första tävlingsdeltagarna in, spanande ut över isen för att utse sitt vinnande hål (pimpelhål). När detta mutats in bjuds det på nykokt kaffe från sotiga pannor tagna direkt från matlagningselden.
Från säkra källor kom rapporter om att lämmel-liknande skoterkaravaner siktats på Norrimyran, varvid staben började fundera om vi måste ransonera startkorten och bara de som kunde smöra och muta tävlingsledningen skulle få starta.
Detta föll genast eftersom Pimpelgeneralen är totalt omutbar (det var visst bara en i staben som skulle tänka sej att bli smörad och mutad).
Ingalill skrev ut startkort efter startkort till både stor och liten, tjock och smal, gammal och ung. Enligt ett observant vittne fick hon byta penna tre gånger!
När kaffet avsmakats och prisbordet memorerats var det då dags för de drygt 100-talet storfiskarna att blötlägga masken, maggoten, power betet, Jokkmokkskorven eller Pitepalten! (Kan man använda Pitepalt som bete?)
En del näsor lades också i blöt, men det är inte att rekommendera.
Två timmar fanns till förfogande för denna grannlaga uppgift, två timmar av vånda att grannen skulle få mesta och eller största fisken. Må det inte få inträffa.
Ganska snabbt började det sprattla granna rödingar, små öringar, en och annan guldfisk och annat blött och slemmigt på isen.
En par ut staben ger sej ut på en ”rundfisketur” dels för att få största/mesta fisken själv och dels för att kolla av läget bakom alla skotrar och hukande människor som trodde sej vara säkra från spionerande ögon
”Har ni sett kroken, kolla kroken!” hörs en upphetsad stämma. Då väntade sej undertecknad att få se en special-fiskekrok, men icke! Här var det kroken längst fram i näbben på en öring det var frågan om!
Fortsatt span gav en hel del andra vackra fiskar att skåda, många stora, blanka, vackra rödingar hade landats på isen.
Spänningen var stor, dock inte för alla. Vissa, dvs jag själv, kände ingen spänning alls med mina bebisfiskar i näven!
Så kom då slutsignalen på detta nervpirrande och svettalstrande evenemang, nu skulle det visa sej vem som blev Porsimästare 2007!
En del kom släpande för hand med fiskfångsten, andra använde skotern för att orka få fram resultatet till invägning och somliga bar den största öring jag sett i en vacker björkklyka!
Monika fick kämpa länge och väl med mätning, räkning och diverse mutförsök (som var förgäves även här).
Och resultatet blev som sådant:

Vinnare i ungdomsklassen blev
Vinnare i vuxenklassen blev
Största fisken ungdomsklassen
Största fisken vuxenklassen Tim Jonsson
Isak Sandling
Oliver Lindqvist
Börje Mattsson
Som vanligt fick vuxenvinnaren av största fisken en kosa och i år fick även ungdomsvinnaren en kosa plus ett knivbälte alltihop slöjdat av Olle Utsi.

Stort Grattis

Efter prisutdelning och lottdragning väntar så äntligen maten.
I år bestående av Muurikka-stekt renskav, tjärvedskokad potatismos med sallad och smörgås.
Koktrossen serverade den uppskattade anrättningen direkt från sotiga pannor till hungriga tävlingsdeltagare som behövde få tillbaka den energi som gått förlorad under denna ansträngande tävlingsdag.
När så alla var mätta och belåtna och avslutat det hela med kaffe och Ingalills ljuvligt goda kakor till efterrätt återstod bara att säja
Tack för den här gången och på återseende nästa år.

/Gunilla Almqvist

inga bilder hittades

Lördag 1:a april, den stora lurardagen!
Många stiger upp ur sänghalmen med bävan och skräck, vad ska jag råka ut för en dag som denna?
MEN, ett drygt 100-tal personer ur den lappländska vildmarken börjar denna dag med en helt annan vision:
I år ska JAG lura den största rödingen och i år får JAG som som kämpat så väl år, efter år, efter år, hederspriset.
Det måste vara min tur nu!

Skotrars mullrande hörs i fjärran men avbryts helt plötsligt av en klar stämma:
”Vad är det där?
En parabol ?En Zeppelinare? Fiskeintendenten själv?
Nej kolla, en jättestor ballong, va fränt!

Långt före startskottet börjar tävlingsdeltagerna samlas, alla minns ju att man får lov att vara ute i god tid för att vara säker på att hitta en ledig fläck på isen och för att hinna inspektera det enorma prisbord som i år återfinns på Pellokis 1:ans is!

Kaffepannan går för högtryck, och frusna skoteråkare vill gärna värma sej med en kopp innan den en och en halv timme långa tävlingen startar.
Tävlingsledningen och koktrossen börjar stilla fundera: ska maten räcka även i år?
18 kg pasta och två välgödda vildsvin borde faktiskt räcka en bra bit, men tänk om……….

Nu närmar sej klockan 12.00 och isen är fylld av förväntansfulla fiskare OCH snöskotermaskiner för hundratusentals kronor!!!
Tänk om isen gav vika nu?!!
Vissa har tänkt pimpla alldels intill prisbordet men då dundrar Chefens stämma gällt; Ni måste pimpla på isen!!!

Klara, färdiga gå!
Ja, nu är vi då äntligen igång, med tävlingen alltså!
Många olika stilar får vi se även detta år exempelvis Proffspimplaren som utan att röja en min och i tysthet drar upp abborre efter abborre.
Sen har vi Hönsmamman som likt en äggsjuk höna formligen ruvar på sin fångst.
Det finns också Pratfiskaren som helt sonika glömmer att det är fiske det handlar om och istället underhåller alla som vill och även de som inte vill med sanna och osanna anekdoter.
Till alla dessa kommer även Slöfiskaren, (dit upphovsmakaren av denna berättelse hör) som snabbt är ute på isen för att hitta ett ledigt hål, agnar kroken, släpper ner fångstmaskinen och sedan efter ca 5-10 minuter börjar fundera på; är det inte slut snart så att vi får ÄTA!
Efter en och en halv timme är så tiden inne för invägning och uträkning.
Vår eminenta domare korade därefter segrarna:
Ungdomsklassen: Marcus Johansson Porsitrofén, slöjdad av Gunnar Ö
Vuxenklassen:
Gunnar Öhnbäck Porsitrofén, slöjdad av Gunnar Ö
Största fisken bland ungdomar:
John Larsson
Pris, en kniv slöjdad av Dage Enberg
Största fisken bland vuxna:
Mikael Andrén
Pris, en kåsa slöjdad av Olle Utsi
Specialpris till den som inte hade fiskelyckan med sig:

Marcus Paulusson
Pris, en renstek skänkt av Ove Simonsson

GRATTIS!!!
När så alla övriga, ivriga, uttröttade, svettiga och hungriga tävlingsdeltagare valt sitt drömpris väntar maten!
Tjärvedskokad pasta med gjutjärnspannestekt skinksås och kärleksfullt gräddade mjukkakor väntade alla hungriga krävor.
Till kaffet bjöds det ljuvliga rulltårtor som smälte i munnen. Den med chokladfyllning var bland det godaste jag har smakat.

Som vanligt efter att alla villigt hjälpts åt med att bära undan och packa ihop den dryga utrustningen väntade en stund i allvarets och eftertänksamheterns tecken.
Nej nu kom det där Aprilskämtet i alla fall!!!
Tack så hemskt mycket för ännu en härlig dag i Porsifjällen, med förhopppning att denna tradition kommer att leva länge än…

Gunilla Almqvist

inga bilder hittades

Så hade dagen kommit när årets Porsi-mästare i pimpelfiske skulle utses.
Vädergudarna var inte mot oss men inte riktigt med oss heller. Plusgrader. Ingen sol men inget snöfall heller.
Tävlingen gick av stapeln i Nietsakträsk som under 2004 fått nytillskott av välmatade rödingar.
Vi, som tillbringat de senaste 40 åren söderut i landet, är ju inte helt rustade för snöfärder, så det var med viss bävan vi äntrade vår 80-tals Ski-Doo och hoppades den skulle hålla ända fram. De senaste dagarnas töväder hade gnagt ordentligt på skoterleden. Men…fram kom vi, om än lite ömma i baken efter skumpandet.
En mäktig syn mötte oss, skotrar av allsköns märken och kulörer, kälkar med tillbehör, fast ryktet gör gällande att någon, var det Sten S?, tappat sin kälke innehållande isborr …..(eller var det Lilly?) …. under färden uppför berget.

Efter att ha fått våra startkort av Ingalill var det bara att sätta sig vid lämpligt hål och invänta startsignal. Det tutades i lur och då var det dags att sätta igång. Knappt hade vi fått på våra balanspirkar och maggot förrän en pimpelkollega strax intill halade upp en präktig röding. Efter att vi fått upp ett par mikro-abborrar halade kollegan upp ytterligare en fin röding. Suckande bytte vi våra pirkar till nåt lite större i koppar och hoppades på storfisken. Så blev det inte…..inalles 6 st små abborrar blev fångsten.

Nåväl, som Coubertin så klokt har sagt: Det viktigaste är inte att segra utan att kämpa väl.
Då övergick vi till det mera sociala……..gå runt och träffa folk.

I vimlet träffade vi på många Porsi-kändisar:
– P. som iförd mörka solglasögon stod bredbent stadigt på isen. Pimplade inte fisk denna dag.
– Rörmokarn som, enligt egen utsago, aldrig får fisk – men familjehedern upprätthölls av Joakim som fick upp en stadig röding.
– Fiskeriintendenten Johnny, evigt ung och något tystlåten, bjöd runt ur sin blå kåsa.
– Gunnar Ö. sörplandes kaffe, eller..
– Ragnar, videoproducenten, i färd med uppmontering av kamerautrustning
– Anna-Greta med lottringar – men inte vann vi nån pall!

Då tutades det i lur igen och sen skulle det bli invägning och inräkning av fisk. Sköttes av Monica E. som påminde lite om en månglare i Feskekörka i Göteborg.

Förstapriset i vuxenklassen var en utsökt vacker kåsa, i formen som en ripa, tillverkad och skänkt av Olle Utsi och i ungdomsklassen en mycket fin kniv, skänkt av Dage Enberg.
Förutom dessa rariteter var prisbordet välfyllt – räckte till alla 140 deltagare. Själva åkte vi hem med en vattenkokare och en pikétröja.

Sen kom vi till dagens höjdpunkt. En supergod köttsoppa med hembakt bröd som följdes av kaffe och kaka.

En stor eloge och ett varmt tack till Berndt och Ann-Mari och alla ni som fixade allt detta.

Vi stortrivdes och det gjorde nog alla andra också.

P.S. Vår Ski-Doo höll hela vägen hem också.

/Annsofi Strömqust

Porsimästare bland ungdomarna blev Joel Saari
och den största fisken bärgades av Sara Sundén.

Porsimästare bland de lite äldre blev Lasse Larsson och
Johnny Knutsson fick upp den största fisken

inga bilder hittades

Sommaren 2004 i Porsi med Robert Gabrielsson

Ett förväntansfullt, fiskeintresserat gäng tjejer och gubbar sitter bänkade runt en sprakande eld på skolgården i Porsi.
Vad väntar vi på? Jo, två trollkarlar från Luleå som ska inviga oss i Trollingfiskets mysterier.
Vi tittar oroligt på klockan och spanar utefter landsvägen om varför de inte kommer, intelligenta kommentarer fälls, som t.ex,
– kom dom äfter Älva från Lulä?-
-hur sjuttån ta dom sä då förbi kraftvärkä?- eller
– dåm ha väl trålla bårt sä eftä väga!- Grubblerierna avbryts plötsligt av ett muller från en röd Audi med tillhörande båt.
Vilken dj…a båt…, hörs från storögda entusiaster.
Nu är vi så nära Baywatch som aldrig förr i Porsi By. Vi börjar genast utse badbrudar och livräddare bland vår tappra skara. Badbrudar var inget problem alls att utse, där passade alla tjejer utan något som helst tvivel. Men när vi kom till livräddare vars största krav är svällande muskler och en tvättbrädemage hopade sig genast problemen! Vi har inga sådana här! Vi får använda flytvästar som vanligt! Trollingguiderna Robert och Peder slår av Audimotorn och tar emot publikens jubel.

 

Nu gör vi ett litet hopp i berättelsen och går genast in på informationen för morgondagens fiske.
Tio…!!! Spön ska användas samtidigt… från samma båt!!!
Jaha… redan här har experterna i Byn börjat tvivla och försöker tala om för våra nyvunna vänner att det är bäst att göra så här, eller utan att ta notis om de goda råden, så där…
Nu börjar Trollkarlarna visa oss sin enorma utrustning…! Av fiskedrag förstås.
Här talar vi inte om en draglåda, här handlar det om dragresväskor!
Och vilka drag sen, silverblänkande, guldglittrande, röda, blå gröna…, och lika stora som de fiskar vi normalt får på våra små söta spinnare.
Utrop som, AHHH, OOHHH och KÄRA NÅN duggade tätt! På grund av alla dessa glittrande skatter lyssnade inte jag på vad pojkarna berättade angående fisketaktiken och tekniken, men vad gör det när man sett fiskedragens skattkista. Den här första kvällen avslutades med de mest lögnaktiga fiskehistorier genom tiderna från både bybor och trollkarlar.

På lördag morgon står tre förväntansfulla fiskare på plats vid älvstranden. Båten sjösätts och nu ska vi borda denna farkost, helst utan att göra bort oss genom att plurra, halka eller tjorva in sig bland fiskespöna. Det gick förvånansvärt bra och nu bär det iväg på älvens vilda vatten. Kära nån, vilken fart det blev, snabbare än både Sangria och Paulssons flotte!
Själva Trollingfisket börjar nere vid Porsibron, Robert startar upp arbetet med att gillra upp spö efter spö. Spänningen stiger och när sju spön är ute händer det!! Napp!!!
Ivriga händer halar in fångsten, en grönskimrande vacker Gädda.
Vi beundrar besten innan den släpps tillbaka till Älvens djup. Efter ytterligare en stund har våra guider lyckats få ut tio linor i vattnet utan att ha svurit en enda gång. Vi har alltså tre linor på babords sida, två linor på styrbords sida och fem linor rakt akterut. De linor som löper längs sidorna styrs av anordningar som heter Paravaner. Dessa styr ut linorna till lagomt avstånd från båten.

Nu händer det… napp nummer tre eller fyra och nu ska JAG hala in fångsten.
Okay, veva och dra, veva och dra. Tungt och svettigt, måste vara den starkaste besten hittills!
Veva och dra, plötsligt går det jättelätt! Linan som var grov som en bogserlina går av. Nej… vilken förlust, vackraste draget åt fanders. JaJa, det är sånt som händer även i de mest rutinerade fiskesällskap.
Nu till det underliga, så länge fisken satt kvar längst bak på linan var det en Gädda, när den sedan slet sig och försvann blev det den största Öring som någonsin funnits i Älven… MÄRKLIGT!

Frusna, kaffesugna och ganska nöjda återvänder vi till Gammelskolan för att nästa fiskesugna gäng ska få ta över rodret.
Denna härliga fiskedag kröntes med en ljuvligt välsmakande Laxmiddag som avnjöts av ett åttiotal lyckliga människor. En middag som anordnas av fiskeintresserade tjejer med stor simultanförmåga, dvs, lagar mat, kokar kaffe och dukar samtidigt som fisket övervakas.
Trollingbåten fortsatte sina turer längs Älven hela Lördagskvällen ända tills kvällen övergått till natt och Söndagsmorgon.
En trevlig fiskehelg som lyckligtvis återkommer i Höst

/Gunilla A